Skip to main content
検索文字:号泣
- ごうきゅう【号泣】
- loud lamentation; wailing; रुवाबासी ; विलाप ;
- 号泣するweep (/ cry) bitterly; bewail; धुरूधुरू रुनु ; ग्वाँ-ग्वाँ रुनु ; रुनु-कराउनु ;
- 彼女は外に出て号泣した She went outside and wept so bitterly. तिनी बाहिर निस्केर धुरूधुरू रोइन् ।
- 両親の事故死の報に号泣した She wailed at the top of her lungs when she learned both her parents had died in an accident. जब उनले आफ्नो आमाबाबु दुवै दर्घटनामा मरे भन्ने थाहा पाइन् तब उनी जोरले चिच्च्याएर रोइन् ।
- 妻は夫の遺体を前に号泣した Wife collapsed in tears when she saw her husband's dead body. जब पत्नीले पतिको लास देखिन् (तब) तिनी एक्कासी आँसूमा डुबिन् ।
- すべての者は号泣し,彼を抱いて口づけした Quite a bit of weeping broke out among them all, and they fell upon him and kissed him. तिनीहरू सबै अन्दा–धुन्दसँग रोए, र उनलाई अङ्गालो हालेर चुम्बन गरे ।